Tack för alla era lugnande och peppande kommentarer, de behövs verkligen just nu.

Min permission ihelgen blev kortvarig då jag i söndags blev inlagd på sjukhuset igen. Får bara röra mig mellan köket och mitt rum. Igår sattes en fragminspruta in för att minimera risken för blodpropp då jag ju bara ligger hela tiden. 

Ultraljudet idag visade att gumman följer sin viktkurva, +14%, har gott om fostervatten osv. och så länge hon mår bra och växer och mina värden är relativt stabila vill de ju naturligtvis ha kvar henne i magen. På lördag är det 37+0 så varje dag närmare det är guld värd enligt barnmorskorna. 

Mitt blodtryck pendlar mellan 160/80 och 170/100 och så länge det inte börjar ligga konstant på det högre trycket försöker doktorn undvika blodtrycksmedicin. I förrgår upptäcktes att jag utsöndrar fem gånger så mycket protein i urinen sen i torsdags förra veckan vilket doktorn tyckte var oroande, tack och lov har det legat stabilt några dagar. Mina blodprover blir inte sämre än så länge, men de tar nya varje morgon för att upptäcka minsta försämring.

Jag mår väldigt dåligt. Man känner sig så sjuk av detta tillstånd och det känns som jag börjar samla på mig mer vätska. Ska väga mig sen.

Min man är med mig här på sjukhuset och han är så fin. Servar med mat och fika, duschar mig och sover i sängen tätt intill min. Doktorn tycker det är viktigt att han är här eftersom tillståndet vid en havandeskapsförgiftning kan försämras snabbt. Hans chef ringer till honom och tjatar hela tiden och jag tycker så synd om honom. Hans första barn och det ska bli såhär.

Nej, nu har jag ansträngt mig nog för ett par timmar och måste vila. Uppdaterar er eftersom. Tack för ert stöd!

Kram/N