Dessa dagar har varit tortyr. Vet att jag skrev för flera dagar sedan att försöket var över, detta var efter att mina bröst inte ömmade längre och efter jag tog ett test som var så svagt att det knappt syntes... Har lärt mig genom alla försök hur min kropp fungerar så ja, jag ger upp redan så tidigt... Vet att ni tycker att jag är dum, men så funkar jag just nu. Pratade dock med Dr.S som vägrade att jag skulle sluta med vagitorierna så jag fortsatte...

Känner ändå att jag vill logga in och berätta om dagarna som gått. Även detta försök slutade in en sk. kemisk graviditet. Detta är tredje gången det händer oss nu och vi är så trötta. Vaknade i lördags, ruvardag 3 och hade sjukt ont i brösten. Blev såklart glad och tänkte att YES, det har funkat! På ruvardag 4 gick detta dock över, och testgalning som jag är, började jag testa den dagen (använder alltid clearblue och ja, de är dyra men jag kan inte bli gravid utan ivf så jag slösar gärna på test när ens en liten chans till plus trots allt faktiskt finns). Började ungefär här få vansinniga menssmärtor, kunde inte ligga/sitta/stå/sova/knappt kissa och hade så ont i ryggen att jag trodde jag skulle dö... Började även få bruna små prickar i lutinuskladdet och på toapappret. Brukar börja få kraftigare flytningar eller blödningar på ruvardag 6, men denna gång gick det med endast småprickar ända tills igår, ruvardag 9. Förstod direkt på morgonen igår att det verkligen var över helt och hållet när jag fick en rosa flytning och bruna större fläckar efter toabesök. Igårkväll kom det dessutom blod på lutinuspinnen för första gången...

Här kommer testen på rad, ett typiskt exempel på hur en kemisk graviditet kan se ut. Har även tagit clearblue digital som endast visar 1-2 veckor både igår och imorse (idag är det ruvardag 10... känns löjligt att skriva när jag ju vet att jag inte ruvar längre.):

Ruvardag 4.

Ruvardag 5.

Ruvardag 7, morgon. Svagare än gårdagens test. Tar ett nytt på eftermiddagen som är starkare igen och börjar så jäkla klart hoppas igen...

Ruvardag 9, igår. Testen tagna i två olika ljus. Tog sedan ett clearblue digital som endast visade vecka 1-2, vilket ju är alldeles för lite.

Dagens test, ruvardag 10. Clearblue digital visar 1-2.

Dagens test är alltså inte ett dugg starkare än igår. Alla gravsymptom som bortblåsta. Hemska flytningar hela dagen igår och blod på lutinusapplikatorn. Clearblue digital säger fortfarande bara gravid 1-2, om allt skulle vara normalt skulle testen idag vara starkare och det digitala visa 2-3 istället när jag fått två blastocyster tillbaka. Här har ni alltså ett typexempel på en kemisk graviditet (eller mycket tidigt missfall som vissa vill kalla det...). Hatar att bara vänta nu på att blödningen ska sätta igång ordentligt nu.

Har aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv. Detta var ju vårt sista, eller näst sista?, försök. Vad fasen gör vi nu då??! Så jäkla ledsen att jag dör snart./N

Jaha, då var man ruvare igen. För åttonde gången. 

Blev lite nedstämd på kliniken. De har sagt att vi har 7 embryon i frysen men de har nånstans räknat fel så vi hade imorse 6. Av dessa hade första blastocysten dött direkt. Nästa såg okej ut. Den tredje (vi brukar få 2 pga av många misslyckade försök) hade tappat celler men de ville inte fortsätta tina fler så det sattes tillbaka också. Nu har vi alltså tre blastocyster kvar i frysen. 6 - dagars odlade. Embryologen berättade att dessa embryon kan ha svårare att klara upptining eftersom de pga att de varit lite segare och måsta odlats en dag extra kan vara av sämre kvalitet. Det som tappat celler idag var ett 6-dagars...

Fick med mig 2 ultraljudsbilder hem för att visa maken (min lillasyster var med mig idag). Hoppas vi snart får ultraljudsbilder på ett levande foster att hänga på kylen. 

/N

Tack för alla era lugnande kommentarer, ni är bäst! Försöker vara lugn men det är så svårt...

Sista undersökningen inför återföring imorgon är nu gjord. Slemhinnan var idag 8.7mm och ej treskiktad. Att det ska vara så svårt att få den treskiktad! Tråkigt när man överallt läser om hur viktigt det är... Dr.S skrattade (på ett snällt sätt såklart) åt att jag stressat så mycket över vagitorien imorse. Han sa precis som er att det inte behöver vara så fasta tider alls.

Nåväl, återföring imorgon 13.45. 

Nu börjar stressen inför att telefonen ska ringa imorgon. 

Är jag redo för detta?/N